Inbördeskriget i Sudan visar åter hur selektiv världens samvete är. Under helgen intog rebellgruppen Rapid Support Forces (RSF) staden Al-Fashir i västra Sudan och utförde en massaker på det lokala sjukhuset.

Människor som flydde från staden berättade att de mötte godtyckligt våld på vägen mot ett flyktingläger i området. FN:s humanitära chef Tom Fletcher anklagar säkerhetsrådet för passivitet och varnar för att etnisk rensning kan spridas över hela Darfur.

Detta är ingen ny tragedi. RSF och dess föregångare, Janjaweed-miliserna, har i flera årtionden varit ansvariga för massmord och våldtäkter i Darfur. Kriget har krävt tiotusentals civila liv och drivit miljontals människor på flykt. Enligt organisationen Open Doors lever mer än 380 miljoner kristna världen över under förföljelse. De farligaste länderna finns i Afrika, Mellanöstern och Asien.

Enligt organisationen Open Doors lever mer än 380 miljoner kristna världen över under förföljelse. De farligaste länderna finns i Afrika, Mellanöstern och Asien.

När Gaza bombades samlades tusentals finländare på gatorna. De ropade slagord, bar banderoller och försvarade människovärdet. Men var är demonstrationstågen nu? Var är alla de som borde ropa Stoppa dödandet i Darfur eller Försvara de kristna och andra etniska grupper i Sudan och Nigeria?

Tystnaden är öronbedövande. Det handlar inte om brist på information. FN:s rapporter, nyhetsartiklar och hjälporganisationers vädjanden finns tillgängliga för alla. Ändå väcker Afrikas tragedier inte samma engagemang som när det gäller den muslimska befolkningen i Mellanöstern.

Palestina passar perfekt i ”berättelsen om det förtryckta folket” som kämpar mot ”Israel och den förtryckande västvärlden”. Men Sudan och Nigeria passar inte in. Deras konflikter handlar om ett inbördeskrig mellan islamistiska och andra etniska grupper. Kristna är ofta offer, men att försvara dem ger inga politiska poäng.

För en del väger ideologin tyngre än de mänskliga rättigheterna. Men moralen borde inte vara relativ. Om människovärdet är universellt, ska det gälla även när offret är en afrikansk kristen.

FN:s agerande är också ett bevis på hur organisationen politiserats. Sudanesernas och nigerianernas lidanden har varit känt i åratal. Ändå händer ingenting. Mönstret upprepas: rapporter, kommittéer och krismöten – men inget skydd för de civila. Sudans kristna tvingas fly från sina hem och betalar priset för ett krig de inte valt.

I USA tog Donald Trump nyligen upp förföljelsen av kristna i norra Nigeria. Han anklagade landets regering för passivitet och frös utvecklingsbiståndet. Hans uttalanden kan ibland upplevas som kontroversiella, men han vågade åtminstone lyfta fram frågan.

Västerländska regeringar talar ofta om de mänskliga rättigheterna. Men få vågar tala om förföljelsen av de kristna. Ingen kräver ett brådskande FN-möte eller en offentlig manifestation för Al-Fashirs offer.

Många har marscherat för Mellanöstern. Men nu, när afrikanska kristna och andra civila dör i sjukhusattacker, är det alltför tyst. Kanske för att deras lidande inte passar in ” i berättelsen”. Kanske för att det är ”politiskt obekvämt”. Afrikas förföljda kristna behöver en värld som inte vänder bort blicken. Vill vi vara konsekventa försvarare av de mänskliga rättigheterna, måste vi också våga stå upp för de förföljda kristna.

Peter Östman är riksdagsledamot och riksdagsgruppens ordförande, KD

– Om människovärdet är universellt, ska det gälla även när offret är en afrikansk kristen, skriver Peter Östman. (Foto Kristiina Kunnas)