Kritiken mot Israels agerande är i Finland och i Europa ofta omedelbar, kontinuerlig och högljudd. Samtidigt får det systematiska våldet, den omfattande censuren och massfängslanden som utövas av Irans islamistiska regim mycket begränsad uppmärksamhet, konstaterar KD:s riksdagsgrupps ordförande Peter Östman.

Iranier kräver frihet, demokrati och andra grundläggande rättigheter efter årtionden av förtryck. Under flera veckor har man i Iran bevittnat en av de största protestvågorna i landet på årtionden.

Demonstrationer har hållits i samtliga 31 provinser som protest mot den ekonomiska kollapsen, det systematiska förtrycket och den teokratiska diktaturen. Regimens svar har varit massgripanden, avstängning av internetförbindelser för att förhindra informationsspridning samt användning av dödligt våld mot fredliga demonstranter.

I Finland har många politiska aktörer – ofta med koppling till den vänstergröna rörelsen – som normalt profilerar sig som starka försvarare av mänskliga rättigheter varit anmärkningsvärt tysta om situationen i Iran. Enligt Peter Östman avslöjar denna tystnad dubbelmoral och inkonsekvens i människorättsretoriken.

– Särskilt tystnaden från dem som vanligtvis försvarar kvinnors rättigheter är öronbedövande. I Iran står kvinnor i protesternas frontlinje och betalar ett högt pris för sitt motstånd, när det islamistiska styret förtrycker och bestraffar dem, säger han.

Att bortse från Irans demokratiska folkrörelser och den därav följande faktiska eftergivenheten gentemot Hamas, Hizbollah och de teokratiska makthavarna i Teheran är enligt Östman obegripligt och moraliskt ohållbart.

– Israel, som är den islamistiska regimens huvudfiende, möter i Finland och i Europa ofta och högljudd kritik. Samtidigt får Irans systematiska våldsanvändning, omfattande censur och massfängslanden mycket begränsad uppmärksamhet. Stater bedöms utifrån olika måttstockar beroende på vilket styre det handlar om, jämför han.

När kritiken mot Israel återkommande är kraftig, medan Irans förtryck förbises, kan selektiv solidaritet enligt Östman övergå i dold antisemitism.

– Israel ställs då ständigt till svars för världens orättvisor, medan många regimer som gjort sig skyldiga till allvarliga och omfattande människorättsbrott i praktiken förblir utan konsekvenser. Detta selektiva förhållningssätt undergräver trovärdigheten i hela människorättspolitiken.

– Mänskliga rättigheter kan inte vara ett ideologiskt verktyg som används för att skydda egna allierade eller för att ensidigt skuldbelägga stater vars politik man ogillar. Universella rättigheter förlorar sin betydelse om de tillämpas selektivt.

– Finlands utrikespolitik och människorättslinje måste bygga på universella principer. Mänskliga rättigheter är en odelbar helhet som ska försvaras oavsett vilken regims övergrepp det gäller.

Bild: KD:s riksdagsgrupps ordförande Peter Östman träffade Irans kronprins Reza Pahlavi i Washington DC den 10 december 2025. Bilden är fri för publicering.