Fem år sedan migrationskrisen står Europa åter inför stora utmaningar. Mänskor, kvinnor och barn, unga män används obarmhärtigt som spelbrickor i kriget om vem som ska ha makten i Syrien. Ett krig med en massa parter är inblandade, Turkiet, Ryssland, USA, Iran, ISIS, Syriens härskare Bashar Al-Assad, strider mellan shia- och sunnymuslimer, samt kurderna.

Den kaotiska situationen 2015 ledde till en migrationskris som utnyttjades av många andra aktörer. Pressen på massinvandring till Europa blev så stor att EU ingick ett ”smutsigt”avtal med Turkiet. Man valde en snabb lösning där Turkiets president Erdogan lovades 6 mrd i ersättning för att hålla flyktinggrupper i Turkiet. En smutsig affär bedömde många. Jag och mitt parti KD var kritiska till lösningen. I juli 2016 efterlyste jag av dåvarande regering en alternativ lösning på EU-nivå. Därför att jag såg för mig vad som händer den dag när envåldshärskaren Erdogan börjar använda flyktingarna som spelbrickor.

Nu är vi där. Men Erdogan är ännu fräckare än vad en del kunde förutse. Han utnyttjar situationen med hänvisning till striderna i provinsen Idlib i nordvästra Syrien där det pågår en väpnad konflikt mellan syriska regimstyrkor och Turkiet som stöder lokala rebellgrupper. Striderna har drivit människor på flykt. Men de mänskor som Erdogan hittills pressar mot EU:s yttre gränsområde består också av många andra nationaliteter, av vilka alla inte ens kan betecknas som flyktingar från de krigsdrabbade områden i Syrien. Hänsynslöst spel av Erdogan.

Vad betyder egentligen termer som flykting, migrant, asylsökande, ensamkommande, mänskliga rättigheter, eller integration? Invandrings- och flyktingpolitik är två skilda saker. Men både politiker och medier tenderar att blanda samman det mesta i ett känslomässigt och moraliserande virrvarr där beslut riskerar att fattas utan eftertanke.

Alla länder har behov av att ha en reglerad invandring. En reglerad invandring är också en garant för medmänsklighet, att migrationen sköts planeringsmässigt och att säkerhetsaspekterna beaktas. Detta fungerade inte i Finland 2015 och som lett till många olyckliga beslut. En del mänskor som inte lyckats bevisa sitt behov av skydd har utvisats till ett okänt öde.

President Niinistö har redan i flera år sedan reflekterat kring hur internationella avtal ska tolkas i ljuset av sådana situationer som nu uppstått. Vad sker om gränsen till Grekland öppnas, hur många kommer på en gång, och är det de mest utsatta som strömmar in? Vad är Erdogans följande drag? Vi har också i färkst minne hur vår östra granne utnytjade situationen 2015. Och – vi har fortfarande samma granne i öster. Som är en av parterna i den syriska konflikten.

Vi ska hjälpa mänskor i nöd. I första hand de som är mest utsatta. Migrationspolitiken ska vara varken hjärtlös eller naiv. Men hjälpen ska göras kontrollerat genom självständiga beslut – inte styras av hänsynslösa diktatorer, typ Erdogan.

Peter Östman
Riksdagsledamot, KD