Ledamod David Pettersson, Pedersöre: Drömmen är att en dag kunna livnära oss på jordbruket

27.8.2020 klo 10:54 Artiklar Kristiina Kunnas

David Pettersson blev frågad om han ville ställa upp i valet 2008 i Pedersöre.

– På den vägen kom jag med. Samhällsintresserad har jag alltid varit, berätter Pettersson.

Hur ser ditt liv ut i dag?

Jag arbetar som mjölkbilschaufför och samlar in mjölk från bondgårdar längs västkusten i området Nykarleby-Jakobstad-Pedersöre-Larsmo.

Politiskt aktiv är jag i kommunfullmäktige i Pedersöre samt i styrelsen för Vasa sjukvårdsdistrikt. Till familjen hör min hustru Karin och våra tre pojkar och två flickor. Barnen är i åldrarna 1-14 år. Vi tog över mina svärföräldrars jordbruk förra året och ställer som bäst om till ekologisk spannmålsproduktion. Min tid går väldigt långt åt till förvärvsarbete och arbete på den egna gården. Drömmen är att en dag kunna livnära oss på jordbruket.

Vi tog över mina svärföräldrars jordbruk förra året och ställer som bäst om till ekologisk spannmålsproduktion.

Berätta om din bakgrund och barndom.

Jag är född och uppvuxen i Esse, en av byarna i Pedersöre. Jag har en äldre syster och en yngre bror och så hade jag tre yngre systrar av vilka en tyvärr dog i cancer i höstas 2019.

Mina föräldrar driver en handelsträdgård i Esse. Där lärde jag mig arbeta redan som barn. Jag skulle beskriva min uppväxt som trygg, lycklig – och fylld med blommor, tomater och gurkor.

Som 18-åring for jag till Åbo för att studera teologi. Under studietiden började jag sällskapa med min blivande hustru. Jag studerade ganska snabbt och fick min magistersexamen som 23-åring. Som ung och konservativ såg jag ingen framtid som präst inom Lutherska kyrkan. Av olika orsaker har jag arbetat som chaufför merparten av mitt liv.

Vad fick dig lockad med som kandidat och in i politiken?

Min dåvarande arbetsgivare Björn Sundqvist, som på den tiden satt med i kommunfullmäktige, frågade om jag ville ställa upp i valet 2008. På den vägen kom jag med. Samhällsintresserad har jag alltid varit.

Hur upplever du den finländska regeringens politik, där glesbygdens och på landsbygdens folk bestraffas?

Finland följer med de globala trenderna på gott och ont. Urbaniseringen är inget undantag. När det gäller klyftan mellan stad och landsbygd, borde vi sträva efter att överbrygga den och inte göra klyftan större. Regeringen har nog misslyckats när det gäller att skapa likvärdiga livsvillkor för oss som bor på ute på landet, men det är inte bara den här regeringens fel, utan en trend som är svår att stoppa. Tyvärr ser utvecklingen ut att fortsätta i allt snabbare takt.

Regeringen har nog misslyckats när det gäller att skapa likvärdiga livsvillkor för oss som bor på ute på landet, men det är inte bara den här regeringens fel, utan en trend som är svår att stoppa.

Bränslepriserna är ett av problemen för oss som har långa avstånd och ofta hamnar att ha flera bilar i familjen för att få vardagen att gå runt. Bränsleaccisen och fordonsskatten borde vara lägre för att jämna ut de ekonomiska orättvisorna.

Hur ser du på motsättningen mellan landsbygd och tillväxtcentra i Finland?

Det finns motsättningar och de borde vi arbeta på att minska.

Vilka råd skulle du ge kristdemokraterna / andra beslutsfattare?

Våga ha åsikter, våga stå upp för dem. Finländare är konservativa, men det är inte finländsk media. Vi kämpar i motvind just nu, men konservativa värderingar kommer att bli uppskattade när luften går ur ”frihets och tolerans bubblan” som de värdeliberala partierna pumpat upp. Frihet utan stark inre etisk kompass fungerar helt enkelt inte. Fråga vilken alkoholist som helst om han/hon känner sig fri.

Se upp med de två största farorna i politiken. Äregirigheten och smutskastandet av andra. Det är svårt att inte dras med, men vi är kallade att vara ”salt och ljus” det skall synas i politiken. Jag brottas med det här varje vecka.

Hur förändarade coronakrisen ditt liv?

Coronakrisen märktes främst av genom att tempot i familjen blev lugnare. Inget skjutsade till barnens hobbyer på kvällarna.

Coronakrisen märktes främst av genom att tempot i familjen blev lugnare. Inget skjutsade till barnens hobbyer på kvällarna.

Jobbet förändrades egentligen inte alls. Sen blev politiken lite på paus, vilket var ganska konstigt.

Den sociala distanceringen var den mest negativa saken under våren. Jag förstår tanken bakom men eftersom regeringen öppnat upp allt i samhället igen känns allas vår insats ganska bortkastad.

David Pettersson, Pedersöre

• chaufför, teologiemagister
• född 1981
• gift med Karin, tre pojkar och två flickor i åldrarna 1-14 år, bor i Esse
• fullmäktigeledamot i Pedersöre, styrelseledamot i Vasa sjukvårdsdistrikt
• spelar piano, trumpet och gitarr för husbehov, tycker även om att vara i skogen och göra ved

 

 

Ylös