För ett år sedan samlades riks­dagspartierna, regering och oppo­sition till en gemensam rådpläg­ning. Republikens president var sammankallare. Diskussions ämnet var att utreda beredskapen att ta i bruk undantagslagarna. Alla in­såg allvaret med pandemin. Den politiska enigheten föll i god jord. Folket förstod och accepterade en lockdown av samhället.

Finland klarade också den för­sta pandemivågen bättre än många andra länder. När den andra vågen anlände inför julledigheten gav det redan anledning till oro. Efter må­nader av restriktioner och begräns­ningar börjar folk bli trötta.

Hittills har majoriteten av befolk­ningen skött sig bra och därför har vi klarat av att hantera pandemin så att vården inte kraschar. Men i huvudstadsregionen och i Åbo när­mar vi oss den kritiska gränsen. In­tensivvårdsplatserna är fyllda nära den gräns som vården klarar av.

Folket accepterar restriktioner, så länge de kan motiveras och så att folk förstår varför alla måste va­ra försiktiga. Men eftersom nya virus varianter fortfarande tillåts läcka in över gränserna, börjar folk tröttna på upprepade nedstäng­ningar och nya restriktioner.

Pandemin har pågått i över ett års tid. Fortfarande kommer rese­närer från andra länder till Finland utan att behöva uppvisa bevis på negativa coronatest, ej heller krävs det att de inresande ska corona­testas vid gränskontrollen. Detta tillåts ske trots att vi har en situa­tion där de nya virusmutationerna sprids allt snabbare. Vi har dagligen många som re­ser mellan Tallinn och Helsingfors. Estland har för tillfället den hög­sta coronaincidensen i världen. Än­nu för ett par veckor sedan rappor­terade Yle att resenärer från Ryss­land inte avkrävs något test.

Regeringen har avgett ett lagför­slag genom vilket rörelsefriheten temporärt begränsas i huvudstads­regionen och Åboregionen. För­slaget innehåller många undantag som ger utrymme för tolkningar. Tolkningar brukar också ge utrym­me för missbruk.

Du får gå till alko och köpa brännvin. Men inte till kyrkan på nattvard. Inte ens fast nattvarden skulle ordnas med de säkerhets­arrangemang med minimalt del­tagarantal som kyrkorna ordnat under pandemin.Folk har svårt att förstå logiken. Därför är Marinregeringen nu i en betydligt mera utmanande situa­tion när det gäller att få gehör för restriktionerna.

Ett annat problem är att myndig­heterna verkställer restriktioner­na landskapsvis. Vårt eget land­skap är över 200 kilometer avlångt. Om det på en ort i landskapets ena ända finns många smittfall tvingas lunchrestaurangerna stänga ner, trots att man geografiskt befinner sig långt från smitthärden. Detta förfaringssätt är inte försvarbart.

Folket måste få svar på frågor­na vem, hur och varför. En pande­mi är en allvarlig sak som berör al­la. Därför är det viktigt att tagna beslut vinner medborgarnas ac­ceptans.

Peter Östman 
Riksdagsledamot