Att en kris hotar den inhemska matproduktionen är förhoppningsvis inte längre någon nyhet för någon av oss. Produktionskostnaderna har skjutit i skyarna dels i och med kriget i Ukraina. Bönderna går ner på knä och många gårdar överväger om de alls kan fortsätta sin verksamhet. De som trots omständigheterna fortsätter kämpa går med hatten till bankdirektören, men mottagandet kan bli svalt.

Ifall de bedömer jordbruket som ett riskabelt investeringsmål är det ett tecken på att hela vår inhemska matproduktion står på svag, smältande is.

Att bankerna stramat åt lånevillkoren borde vara en stark varningssignal för oss beslutsfattare. Finansväsendet är en sektor som livnär sig på noggranna riskanalyser. Ifall de bedömer jordbruket som ett riskabelt investeringsmål är det ett tecken på att hela vår inhemska matproduktion står på svag, smältande is.

I och med att vårsolen lyser allt starkare och snötäcket smälter bort närmar sig också vårsådden. Men de politiska åtgärder som kunde försäkra att frön faller i jorden även i vår skiner med sin frånvaro. Bankerna är rädda för att bära gårdarnas risk. Jordbrukaren lämnas ensam med riskbördan på sina skuldtyngda axlar, oviss om man kan förvänta sig sin vanliga inkomst på några euro i timmen, eller snarare få betala för nöjet att försörja fosterlandet med mat. Bonden kan inte vänta i veckor eller månader på besked från EU-kommissionen eller på regeringens tilläggsbudget. Besluten måste fattas inom några dagar.

Att Finland under ledning av regeringen Marin klarar av att fatta raska beslut i en krissituation har coronapandemin bevisat oss. Bara några dagar och veckor efter beskedet om att flera näringsidkare antingen skulle tvingas stänga ner sin verksamhet, eller skulle få ett stort kundbortfall på grund av de övriga restriktionerna, presenterade regeringen modeller för hur företagen, inte minst puber och  restauranger, skulle kompenseras. Frågan är då om regeringen upplever situationen inom matproduktionen som den kris det verkligen är.

I slutändan behöver även restaurangerna sina råvaror från odlaren, lika mycket som de behöver sina kunder. Att kunna servera närproducerad wagyu-biff eller havrelatte är även det helt beroende av att gårdarna kan fortsätta sin verksamhet. Därför är frågan om livsmedelskrisen inte enbart en landsbygdsfråga, utan en fråga som berör oss alla och borde ligga högt på prioritetslistan för alla beslutsfattare.

Gällande energiproduktionen har vi i västländerna fort fått inse vad ett beroende av rysk energi skulle komma att innebära. Förutom om vår inhemska matproduktions överlevnad och böndernas inkomst handlar matkrisen också om att inte göra oss eller våra exportmarknader beroende av auktoritära regimer igen. Matkrisen handlar om att både du och bonden har mat på tallriken, men också om varifrån maten kommer och på vilken bekostnad.

Peter Östman 
Riksdagsledamot (kd)