Mikaela Blomqvist-Lyytikäinen är specialläkare och färsk ordförande för nationalspråksnämnden i Kymmenedalens välfärdsområde. Tillsammans med Mikko Almgren representerar hon Kristdemokraterna i välfärdsfullmäktige. Att hon ursprungligen blev intresserad för KD tackar hon sin granne Sari Palm för.

– Hennes valkampanj inför första riksdagsvalet 2007 fick mig intresserad. I den kampanjen deltog jag genom att skriva rekommendationer och dela ut valreklam. Valdagen med valvakan hemma hos familjen Palm blev en oförglömlig upplevelse. Då deltog jag även i något av lokalföreningens möten, hade alltså skrivit in mig som medlem i KD och “övergett SFP”, berättar Mikaela Blomqvist-Lyytikäinen.

– Under Saris perioder i riksdagen var det jätteintressant att följa med hennes arbete, och ha privilegiet att dela med mig av mina specialkunskaper om bland annat ungdomars mentala hälsa, “direkt in till riksdagsgruppen”.

Blomqvist-Lyytikäinen hade ändå inga tankar på att själv bli aktiv inom partiet innan dottern Annika Lyytikäinen blev ordförande för KD Unga. Fr.o.m. det har det mest diskuterats politik hemma hos familjen Blomqvist-Lyytikäinen. Mikaela upplever det som mycket givande att följa med Annikas engagemang samt förtröstan på att man faktiskt kan åstadkomma förändringar.

– Jag hade en längre tid tänkt att välfärdsområdesvalet skulle vara det val där jag kunde ha något att ge. Jag har jobbat som läkare i Kymmenedalen i ca 25 år, och har specialiserat mig på ungdompsykiatri och omsorg. Det innebär att jag har en mångsidig uppfattning om både social- och sjukvård i vårt landskap. Jag jobbar både som överläkare på deltid, samt som privatläkare. Dessutom har jag även startat upp ett vårdbolag för 15 år sedan, och vet hur svårt det är att klara sig i konkurrensen mot de stora multinationella vårdbolagen.

 

I kommunalvalet 2021 deltog Mikaela för att hjälpa partiet att samla röster. Hon upplevde kampanjen som lärorik.

– Märkte att jag hade alltför dåligt politiskt självförtroende, vilket hindrade mig från att delta i debatter och dylikt. Men det var roligt att lära känna andra kandidater och följa med valresultaten tillsammans. På välfärdsområdesvalet satsade jag mera. Och tog emot många goda råd av dottern Annika.

Mikaela lät ett lokalt företag göra en valvideo, som spreds bra på internet. En avgörande faktor var också att hon fick representera partiet i stadens valpanel. Det var spännande men intressant, och gav mersmak. Inför detta val kände hon sig mycket mera kompentent och var därmed också frimodigare på sociala media.

– Det som berörde mig allra mest var att få uttalat stöd av många anhöriga till patienter och samarbetspartners från jobbet. Att se att det finns folk som sett att jag verkligen försöker kämpa för mina patientgruppers bästa, och inte bara har jobbet som jobb.

– Som parti har vi tyvärr gjort två dåliga val i Kymmenedalen, vårt understöd har rasat efter att de stora namnen som t.ex. Sakari Smeds lät bli att kandidera. Det är ju oroväckande. Vi har mycket att förbättra lokalt, för att värva nya medlemmar, inte minst unga och entusiastiska personer som kan sätta fart på oss äldre.

– Men vi fick ju i alla fall två invalda i välfärdsområdets fullmäktige, och jag är jättetacksam för att just Mikko Almgren är den andra invalda. Nu representerar vi både norra och södra Kymmenedalen, bägge könen samt båda representerar vi vårdbranschen. Och framför allt utgör Mikko med sin politiska erfarenhet det bästa tänkbara stödet och arbetsparet för mig.

 

Efter välfärdsområdesvalet blev Mikaela utsedd till ordförande för nationalsrpåksnämnden i Kymmenedalens välfärdsområde. Processen innehöll ändå lite dramatik som det sedan skrevs om i pressen. Hennes modersmål gav KD, tack vare denna ordförandepost, en plats att vara närvarande på välfärdsområdesstyrelsens möten.

– Det var vissa i SFP-lägret som chockerades av att en från ett annat parti knep denna ordförandeplats. Jag är den enda invalda ordinarie medlemmen i välfärdsområdets fullmäktige med svenska som modersmål, så valet av ordförande är ju inget som kan ifrågasättas. Under förhandlingarna om förtroendeposterna upplevde jag diskussionerna mycket positiva över partigränserna.

– Det upprörde också SFP att deras starkaste kandidat, som fick en suppleantplats i fullmäktige tack vare SFP:s valförbund med Samlingspartiet, inte fick denna ordförandeplats. Han har kritiserat att ordföranden bor i Kouvola och är “helt okänd” för honom. Det är Pyttis som har 8% svenskspråkiga och är tvåspråkig kommun, som gör hela välfärdsområdet tvåspråkigt. Men som finlandssvensk här i Kouvola, känner jag verkligen till den svenska minoriteten – döttrarna har som sagt gått svenska lågstadiet i Kuusankoski och sedan åkt till Kotka där de gått högstadiet och gymnasiet i Kotka Svenska Samskola.

Enligt Mikaela är en utmaning för välfärdsområdet också att svenskspråkiga patienter från Östra Nyland ska få service på sitt modersmål på Kotka centralsjukhus. Det är exempelvis populärt att föda barn där, och inte behöva åka in till Helsingfors, och även i många jourfall är det tack vare motorväg och avstånd ett bra alternativ att åka till Kotka i stället för Borgå eller Helsingfors.

– De senaste 7,5 åren har jag även arbetat som läkare på samkommunen Kårkulla, som snart är ett minne blott som organisation. Där konsulterar jag klienter från Lovisa i öst till Pargas i väst och Karleby i norr. Det ger mig också en insikt i hur otroligt viktigt det är för specialgrupper att få vård och omsorg på sitt modersmål. Personliga erfarenheter har jag också genom mina föräldrar. Min far kunde ingen finska, och de sista åren behövde han mycket sjukhusvård och då fick jag ofta tolka per telefon för att han skulle göra sig förstådd bland vårdpersonalen på HUCS. Nu har min mor blivit väl bemött av personal på cancerkliniken som försöker tala svenska med henne. Modersmålet blir allt viktigare då man blir sjuk eller gammal.