I regeringsprogrammet har Marins regering en vision om att sysselsättningsgraden ökar till 75 procent. Utgående från denna vision bedömmer regeringen att man har råd att öka de offentliga utgifterna, samtidigt som man eftersträvar att få statsekonomin i balans 2023. Tyvärr saknas ännu de konkreta åtgärderna för hur visionen ska uppnås.

För några veckor sedan publicerades ”State of the Nordic Region 2020”. Rapporten ges ut av Nordiska ministerrådet och har producerats av Nordregio, forskningsinstitutet för regionutveckling och planering. Rapporten jämför regionutvecklingen i Norden, arbetsmarknaden, ekonomin och välfärden. Sysselsättningsgraden i Sverige, Norge och Danmark ligger mellan 75-85 % i de flesta regionerna. Finland uppnår 75 % enbart i vissa regioner längs kustremsan. Utgående från dessa siffror kommer inte Finland att klara av att i framtiden hålla samhällsservicen på nuvarande nivå.

Vad bör göras och var ska fokus ligga? På tre saker. Sysselsättningen måste höjas. Födelsetalen måste fås upp. Klimatdiskussionen bör bygga på mera sunt förnuft och sans. En höjning av sysselsättningsgraden förutsätter att de mindre företagen ges bättre möjligheter att sysselsätta och att mänskor utanför arbetslivet uppmuntras att ta emot arbete. Det har länge påtalats vikten av att företag ska kunna göra mera företagsspecifika avtal. Finland har ca 90 000 arbetsgivarföretag. Av dessa hör endast drygt 20 procent till något arbetsgivarförbund. De små och medelstora företagen som inte är organiserade bör ges smidigare verktyg att förhandla och ingå avtal på lokal nivå.

Nativiteten måste fås upp. Ekonomiskt stöd till barnfamiljerna är viktiga, men det finns också andra, än ekonomiska orsaker, varför födelsetalen sjunker. Samhällets syn på familj och barn har ändrat. Allt fler unga väljer singelliv framom äktenkskap och barn. Ett könsneutralt samhälle som inte vill känna vid begreppet man och kvinna, mamma och pappa, ger också signaler och gynnar inte en positiv nativitetsutveckling. Att en del i klimatdiskussionerna uppmanar folk att avstå från att skaffa barn, bevisar också hur absurd debatten blivit.

Vi mänskor har naturligtvis ett ansvar för naturen och miljön. Klimatdebatten har tyvärr hittills skapat mera panik och skuldkänsla, än vettiga och långsiktiga lösningar. Ena dagen skuldbeläggs mänskor som bor på landsbygden för sitt bilkörande. Andra dagen uppmanas vi att upphöra att äta kött eller dricka mjölk. Ellet så beskylls jordbrukarna för att vara miljöförstörare, trots att de försöker producera rena och  hälsosamma livsmedel för befolkningen.

Meteorologiska världsorganisationens generalsekreterare Petteri Taalas sade nyligen i en intervju att klimatdebatten i Finland fått hysteriska drag. Talas poängterade att det mest centrala är att hitta hållbara energilösningar, istället för att diskutera vad vi äter eller dricker. Jag håller med Taalas. Det behövs mera sunt förnuft och sans i klimatdebatten.